Mobbning i barndomen får effekter långt in i vuxenlivet

För ett par dagar sedan lade en av mina vänner ut en bild från Friends.se på sin Fb-sida med texten “Jag är mot mobbning,” och efter bråkdelen av en sekund började fragment och bilder av mina klienters livsöden göra sig påminda. Även om jag i min terapi praktik inte har arbetat med barn, så har jag, paradoxalt kan det tyckas,  ändå arbetat med barn. Jag menar, att när vi som vuxna människor kommer i kontakt med och känner oss tillräckligt trygga att berätta om de kränkningar vi har blivit utsatta för som barn är det “barnet inom oss” som berättar. I samtalsterapi,  när den vuxna klienten ger uttryck för känslor av rädsla, hjälplöshet, skam, skuld eller ångest till följd av mobbning i barndomen, har barnet som upplevde fasorna fått tillåtelse att tala. När detta sker inom ramen för terapi har som regel ett viktigt steg tagits i den sorgeprocess som kanske pågått under många år, och läkningen tagit ett stort steg framåt.

En av de första studierna av de långsiktiga effekterna av mobbning i barndomen genomfördes vid Duke University Medical Center (2010), där William Copeland, klinisk psykolog och researcher konstaterade: "Till min förvåning, för att uttrycka det milt, finns några mycket genomgripande långsiktiga effekter på deras (de mobbade barnens) risk för att utveckla depression, ångest, självmordsbenägenhet, och en hel räcka av effekter som är förödande för den vuxna människan.” Andra studier har visat att den som mobbar löper större risk att utveckla alkohol- eller drogmissbruk, depression, ångest och våldstendenser än människor som inte behandlar andra illa.

Organisationen Mobbning på Arbetsplatsen informerar om hur mobbning påverkar den mentala hälsan, självbilden och välmåendet och lägger tyngdpunkten på de psykiska och känslomässiga skadeverkningarna. Det är förresten ingen tillfällighet att mobbning också kallas för känslomässigt våld eftersom mobbarna angriper och nedvärderar den utsattes identitet, självkänsla och jag-styrka, och hans eller hennes förmåga att återhämta sig efter övergreppen. Ju längre mobbningen pågår, desto djupare blir de psykiska och känslomässiga ärren och visar sig i form av: ångest, panik attacker, klinisk depression, PTSD, skam och skuld.

Mark Dombeck,Ph.D. är en privatpraktiserande psykolog som har skrivit en mycket insiktsfull och initierad artikel om de långsiktiga verkningarna av mobbning i barndomen som jag varmt rekommenderar!

Avslutningsvis vill jag säga att Friends, och andra organisationer som värnar om barnens rättigheter har en mycket viktig uppgift! När det gäller mobbning i barn- och ungdomsåren borrar  smärtan sig  rakt in i hjärtat på den som blir utsatt, och effekterna på beteende och känslomässig hälsa varar långt in i vuxenlivet. Ju mer vi kan göra för att effektivt motverka mobbing av barn, desto mer medverkar vi till ett samhälle där barn och unga växer upp i trygghet och jämlikhet.