google-site-verification=Me7em-kJIz4okhdHllopXTTMjn3A0sl2G2yfGnUCCM4

 
Photo on 8-19-14 at 8.42 AM #2

Om sexualbrott i Sverige

”2012 anmäldes 6 320 våldtäkter i Sverige. Men enligt Brå är det bara 23 procent av alla sexualbrott som anmäls. Det verkliga antalet kan därför vara drygt 27 000 våldtäkter, varje år.Fler än 50 stycken per dag, som aldrig anmäls…. Medelåldern på de, i snitt, 51 kvinnor som varje månad tar trånga hiss G på Södersjukhuset [Stockholm] upp till våning två är 21 år. Den äldsta som kommit hit var 94 år gammal, den yngsta tio. Det är märkligt, tänker jag när jag släpps in, men som man sjunker man ihop lite när man går i korridoren. Någonting ligger i luften härinne, trots att mottagningen ser ut som vilken sjukhuskorridor som helst med sin stora kaffemaskin och sina landstingsstolar och intetsägande tavlor. Kanske inbillar jag mig, men jag känner skam. Över att vara man. Trots att jag aldrig våldtagit någon eller ens kan föreställa mig ett scenario där jag skulle kunna göra det. – Det är inte helt ovanligt, du är inte ensam om det. Man kan ibland ana att manliga anhöriga brottas med liknande känslor när de följer med en kvinna hit, säger Cristel Göranson Pihl. Hon är legitimerad psykoterapeut och har arbetat på den dygnet runt-öppna akutmottagningen i fem år.

De flesta kvinnor som kommer hit befinner sig i chock. – Hur det tar sig uttryck är olika. Det vanligaste är att man är känslomässigt avstängd. Som i en bubbla. En del kan vara mer utåtagerande. De skriker eller gråter, säger Cristel. Cristel visar mig runt. Längs korridoren. In i de små rummen där olika undersökningsinstrument ligger uppradade på brickor. – Först tar vi in henne till ett omvårdnadsrum där hon får berätta vad som hänt för en sjuksköterska. Sen kommer läkaren. Då får hon berätta i detalj vad som hänt. Doktorn för journal och undersöker gynekologiskt, om kvinnan själv vill, säger Cristel. De våldtagna kvinnornas skador dokumenteras och fotograferas. Visst förekommer skador i underlivet, men det vanligaste är avvärjningsskador på armar och ben. Tester: Klamydia. Gonorré. Hepatit. Hiv. Vid behov: ett akut p-piller. Sedan bokas tid till en eller två dagar senare. Då får de träffa en psykoterapeut.

Bara runt 60 procent av kvinnorna väljer sedan att anmäla övergreppen de utsatts för. Vill kvinnan inte anmäla sparas ändå det dokumenterade materialet bestående av säkrat DNA från gärningsmannen. Materialet, som kallas rape-kit, förvaras på Södersjukhuset i maximalt sex månader. Sedan förstörs det. Information som sparas i text och fotografi förs in i en journal. – Väldigt få av fallen går till åtal, ännu färre leder till fällande dom. Att göra en polisanmälan och gå igenom en rättsprocess är en påfrestande upplevelse. Leder det sedan inte vidare blir det en kränkning till. Samtidigt, om det leder till en fällande dom blir det en upprättelse, säger Cristel. Vi går in i hennes eget rum där kvinnor dagligen berättar om våldtäkter, övergrepp och misshandel. Jag har hört många, både tjejer och killar, säga att om man utsätts för en våldtäkt ska man kämpa emot. Och jag minns att Lisa berättade att hon försökte skrika, men inte kunde. Det är ingenting man väljer – om man ska skrika, eller ska kämpa emot, förklarar Cristel. Det går inte.

När vi människor utsätts för ett hot så sker det automatiskt i vårt centrala nervsystem, utan att vi ens kan påverka det, en bedömning om vi måste springa eller slåss. 0,002 sekunder tar det för kroppen att bestämma sig. – Men förstår kroppen att den inte kan göra någonting, inte slåss, inte fly, då inträder det parasympatiska systemet. Motsatsen. Istället för ett stresspåslag för att kunna fly eller slåss släcks kroppen ner. Förlamas. Man kan inte göra motstånd, även om man försöker. Inte heller skrika, förklarar Cristel. Tillståndet är en passiv coping-strategi som kallas frozen fright. I personaldagrummet finns femtiotalet boktitlar. En av dem är Katrine Kielos ”Våldtäkt och romantik”. Bokhyllan är full med böcker om sexuellt våld, tvång och traumahantering. Cristel visar mig en Power point-presentation hon brukar föreläsa med. I materialet försöker man rangordna kroppens sätt att hantera stress vid ett antal givna situationer. Mild stress förekommer vid exempelvis äktenskapsproblem. Allvarlig stress vid dödsfall.

Extrem stress uppstår vid olyckor och naturkatastrofer, när offret med nöd och näppe överlevt. Katastrofal är stressnivån vid gisslansituationer, tortyr och våldtäkt. – När en annan människa gör oss illa är det värst. En naturkatastrof kan man förklara. Men en annan människas ondska mot en, den kan man inte förstå, säger Cristel. I material från Kris och Traumacenter visar att risken för att drabbas av PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) är 20-50 procent i samband med en naturkatastrof. Vid en våldtäkt är risken att drabbas av PTSD 70 procent. Lisa, och många andra kvinnor med henne, känner skam efter att ha våldtagits. – Skam är en vanlig, primitiv, reaktion på att någon gjort en illa. Aggressivitet mot dig gör att du skäms, förklarar Cristel. Kvinnorna är inte heller arga på gärningsmannen. – Det tar lång tid innan de blir det. Flera månader. De är i stället chockade, känner skuld och skam, och är rädda. Rädda att träffa honom igen. Känner obehag när andra människor, kanske i synnerhet män, kommer nära, säger Cristel.”

Källa: Expressen, Pascal Engman

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln